Arboristen

Jag gjorde bekantskap med en ny yrkesgrupp idag! Tänk vad många olika yrken det finns som man inte ens kan fantisera sig till.

I förra veckan hade en stor klase med kokosnötter rasat ner i marken från palmens topp under natten, då är det tur att ingen står där under för kokosnötter är nog hårdare än huvuden.

Idag kom en kille till Campo Duro för att ta ner resten av nötterna innan de ramlar ner själva.

Han knöt ett långt rep om midjan, tog lite sats och sprang upp en bit på palmens stam och började sedan att klättra upp  och det såg ut att vara hur lätt som helst.

Där uppe band han repet om en nötklase och någon på marken firade ner den.

De här träden var bara omkring tolv meter höga och han sa att det högsta han klättrat upp i var kring sextio meter, kan det vara sant.

Duktig var han i alla fall. Han sa att det var mycket myror där uppe och kackerlackor.

Sedan kunde man dricka färsk kokosmjölk, fast den är mest som vatten.

Strandpromenader

Här kommer några bilder från mina promenader. 

Det är så fint där nere på stranden: Det är nåt speciellt med den. Det är en naturupplevelse.

Det är den fina sanden, man ska gå när det är lågvatten för då kan man gå längre ner där sanden är hårdare och man kan gå just i vattenbrynet så att vågorna når upp till fötterna.

Och horisonten, det är ingenting i vägen, man kan se hur långt som helst, en fantastisk utsikt. 

Vågorna som brusar och slår mot stranden.

Vinden som svalkar.

Ibland lyser solen och ibland är det lite molnigt, men på stranden är det sällan för varmt.

Ibland tar jag mig ett dopp. På ett ställe är det väldigt stora vågor. Där brukar vågsurfare hålla till. Härom dagen mötte jag en bekant där och han föreslog att vi skulle bada där. Och det var spännande, jag blev alldeles förskräckt när den första stora vågen kom emot men hann se att man ska dyka in i vågen eller under den och det gick bra, kändes som att vara i en tvättmaskin.

Här är det en leguan som är på väg ner i havet.

En liten krabba som vågar kika upp ur sitt hål fast jag sitter nära och väntar på honom.

För att kunna gå lite längre måste man gå längs sådana här stigar och vägen. Den här stigen är väl en meter   bred också går det en fredlig leguan mitt på. Dom är fredliga men ser farliga ut. Olga säger att de inte gör nåt fastän man provocerar dem, jag har inte velat prova det, utan försöker komma omärkt förbi.

En pelikan som lyfter.

Också leguaner, dom är fascinerande ...

Här är det några som ligger på en mur utanför ett hus vid stranden och myser.

Campo Duro

 

På vardagsmorgnarna ringer väckarklockan vid sextiden, då hinner jag snabbkolla mail och fb innan frukost. Klockan sju går bussen upp till Campo Duro där jag hjälper till på dagarna. 

 Här har bussen kommit och passagerarna kliver på. Ibland när chauffören tycker att alla som ska med har kommit så kör han iväg så det gäller att vara i tid vid hållplatsen för att inte bli kvar i byn, nästa gång avgår den vid två tiden. Jag åker buss i en kvart ungefär, så är jag framme. De flesta andra som åker i bussen åker upp till sina odlingar uppe i höglandet. De åker dit för att jobba i sin egen odling eller så är de anställda och sköter någon annans odling.

 Det finns en liten by där uppe, med femhundra invånare ungefär. Där finns skola och förskola och nån affär också.

 

 Så här ser det ut när jag går ner mot byggnaderna där jag är på dagarna. Det är lugnt och tyst och svalt.

Här är ugnen som maten lagas i, det är den till vänster i bilden, den ser ut som en sköldpadda. Känner ni igen benjaminfikus, kroton och hibiskus på bilden?

Där under de två stora mangoträden är restaurangen.

 

 Utsikt från hängmattan där i Campo Duro. När jag är där och lägger mig i hängmattan läser jag bara på spanska har jag bestämt, det är ju arbetstid.

 

En bild från Campo Duros ekologiska fruktodling. Här kan man gå och ta sig en banan om man blir sugen.

Två sköldpaddshonor som gör upp, de verkar betydligt mer våldsamma än leguanerna som ju ser mycket mer skräckinjagande ut, skenet bedrar tydligen.

Lite smått och framför allt gott

När jag var i Cusco tog jag för vana att gå till nåt konditori på eftermiddagen och dricka te, äta nåt gott till och göra läxor eller läsa en bok.
 

 

Här är det till exempel svart te och "svärmorstunga", lengua de suegra,  som ska åtnjutas. 

Nu när jag har kommit hit till Galapagos har jag väntat på att mangona ska mogna, och det har dom gjort nu, så nu är favoriten ortens mango.

 Restaurangen vid Campo Duro där jag är på dagarna är ju också under två jättestora mangoträd. Dom är inte riktigt mogna ännu och verkar bli små. Dom små mangona ska man mjuka upp genom att klämma på dom så att de blir saftiga, sen gör man ett hål i skalet och suger i sig saften.

En annan favorit är batido, det är som en milkshake, mjölk och någon frukt som man mixar ihop. I Quito drack vi batido med ägg i, det var också gott.

Det äts mycket banan i maten här men det ska vara råa bananer, alldeles hårda och gröna. Dom kan man inte äta som dom är utan de måste tillagas först, genom att steka eller koka. Det smakar nästan som potatis och är inte alls sött som när vi steker bananer där hemma. Annars är det alltid ris till maten, i Ecuador odlar de ju också ris. Här i Galapagos är det mycket fisk och annat från havet, som bläckfisk tex.

  Förut kunde de fånga sådana här röda krabbor på stränderna och äta De var väldigt goda säger Olga, men sen några år är det förbjudet och de är fridlysta.

Strandpromenader

Det är inte så lätt att göra blogginlägg längre, för det händer inte så mycket här och det är det som är så skönt. Jag åker till jobbet på morgnarna och när jag är ledig njuter jag av stranden. Promenerar längs den i vattenbrynet eller lägger mig och läser. 

Det händer inte så mycket, men här är det i alla fall två stora killar som slåss på stranden.

 På kvällarna kan man inte längre ligga i hängmattan på gården och skriva heller, för det är inte myggfritt här! Och dom är luriga här, myggen, mindre än hemma och tysta, så plötsligt så sticker det bara och det börjar klia.

Det är vår och det blommar i trädgårdarna. 

                           

Här är en pelikan och ett sjölejon som gör bekantskap.

Här blev det mer närkontakt.

Resan går vidare

Nu är det visst ett tag sen jag skrev sist. Jag har varit ett par dagar i Lima. Det var en riktigt trevlig stad, fina gamla byggnader från kolonialtiden och så ligger det ju vid havet. Det var inte så lätt att ta sig ner till stranden för den låg väldigt långt nere liksom. Jag gick inte dit ner, bara beundrade utsikten från ovan. Dom hade byggt ett köpcentrum väldigt fint i backen ovanför stranden så jag drack en "jugo" där och såg ut över Stilla havet, första gången jag såg det under den här resan.

Flyget från Lima till Quito gick måndag morgon klockan fem i sex. Det var uppstigning klockan tre, för att åka med taxi från hotellet halv fyra.

I Quito var första punkten på programmet att gå till en tandläkare! Nödvändigt ont för att inte få problem sen i Galapagos. Det gick bra i alla fall, det också.

Jag passade på att köpa glasögon också som är mycket billigare här än hemma.

Efter ett par dagar i Quito också åkte jag i alla fall vidare till min favorit ö, Isabela.

Resan hit var lång den här gången också, det är många turer och den här gången var det dessutom problem med biljetten, jag var tvungen att betala den en gång till. Hoppas att jag får tillbaka dom pengarna sen.

Här jobbar jag igen på samma ställe som sist. Det har blivit mycket målande den här veckan för det renoveras där. Åker med buss från byn, Puerto Willamil, klockan sju på morgonen och tillbaka på eftermiddagen med tre bussen. Jag tycker om att åka iväg med bussen på morgonen när alla andra byborna också åker upp till höglandet för att jobba på sina små jordbruk.

När jag kommer ner igen är det ofta soligt och varmt. Då vilar jag ett tag innan jag går ner till stranden för att gå längst bort till La Playita.

 Idag gick jag med Olga på stranden. Jag tittade på de här spåren och tänkte att en traktor hade kört där, när Olga sa att det var en havssköldpadda som hade gått upp på land för att lägga sina ägg.

  Sen är det middag och efter det brukar jag sitta och titta på en spansk serie med Olga och Alfredo, då får jag träna lite spanska samtidigt. Men så går dagarna och törs jag knappt vara i solen heller för jag brände mig förra helgen och nu börjar skinnet att lossna. Jag är hänvisad till hängmattan i skuggan på gården.

Stenstapling

Måste bara visa lite stenväggar från Cusco som var intressanta tycker jag.

 

Bakväggen är byggd före inka-tiden, pre-inka. De stora stenarna i hörnet är från inka-tiden och väggen närmast är byggd av kolonialisterna. Han som berättade för mig och Amelia om det här hade nåt nedlåtande uttryck om kolonialisternas sätt att bygga. Och det är ju stor skillnad på precisionen.

 Här mellan mig och Amelia ska man kunna se en puma och en orm.

Här är den kända 12-hörniga stenen. Obs hur väl stenblocken passar ihop!

Och den lilla stenen där i mitten är visst den minsta som de har hittat i en vägg.

Det här i Saqsayhuaman utanför Cusco. Imponerande byggnationer!